Musik för ingen

Tror ingen läser det här. Men jag skriver ändå bara för att ha nått att göra på kvällen, i regnet, i Göteborg.

Varför gör man musik? För att bli känd och vara med i TV, säger en annan generation. Jo, lycka till. Rock On! En anledning lika bra som en annan.

I grunden finns det hopp, och en lycka av att uttrycka sig. Hopp att nå ut till likasinnade och bli bekräftad. Men när man inte vet vem som är likasinnad eller vad man själv tror att man tror? Vad gör man då? Man gör musik för ingen. En grå massa på t.ex. myspace. Man gör musik för sig själv. I terapisyfte eller nått. Låtarna man gör och spelar in dör redan innan de blivit levande för andra. Sedan när man får ett gig eller nitton så ska man försöka ge liv åt den där ursprungliga känslan man hade när låten föddes... Det klarar man aldrig själv. Det får den likasinnade publiken göra åt en. Därför kan man bli rädd. Rädd för publiken. För man vet att dom bryr sig mer än vad man gör själv. De framgångsrikaste artisterna är de som är bäst på att dölja detta faktum.

Hoppas vi får ett gig med Whyte Seeds snart så jag får ta del av det där igen. Ingen vill ju göra musik för ingen. Behöver lite folk som kan sätta ett ansikte på låtarna man skrivit. Vill inte ställa upp med mitt eget. Alldeles för blek och röd under ögonen.