Det var glöggmys hemma hos Axel, sångaren i bandet. Vi satt i hans soffa som tidigare tillhört Nico, trummisen i bandet. Vi åt de goda lussebullarna och drack den starka glöggen. Det var gospel-musik i högtalarna. Jag har ingen aning om vart det här blogginlägget är på väg.
Jag har just ätit upp kines-maten. Det är Bridget Jones på tv. Har varit med om det här innan. Flera gånger. Jag har fortfarande ingen aning om vart jag är på väg.
Måste man alltid vara på väg? Nej. Eller, jo. Men man kan färdas bakåt också. Till tidigare kvällar med kines-mat och Bridget Jones. Nu kollar jag inte på tv:n. Men jag kan höra den.
Man lever och kämpar och springer runt, runt, runt. Bara för att nå fram till ännu en kväll med kinesen och Bridget. Har tyvärr glömt bort allt som hände mellan dessa två identiska kvällar. Hoppas att jag är på väg nån annanstans snart. Fort.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar