Lite lat

...men i så fall, om att blogga är som att jogga, fast för hjärnan, då är ju ett kort blogginlägg bara en ursäkt för att få slippa tänka. Som en joggare som hoppar över dagens träningspass med bortförklaringen att han sprang till bussen i morse, eller att han säkert har gått 2 km fram och tillbaka till kaffemaskinen på jobbet idag, sammanlagt.

Jag är ju lite lat. Vet inte varför. Har varit det i flera år. Till och från. Jag gömmer mig från världen. Världen är stereotypisk. Om EN sak kan vara stereotyp. Monotyp? Jag skulle ha kunnat gå och köpa clementiner idag. Varför gjorde jag inte det? Ingen aning. Tänkte inte på det bara. Det är väldigt gott med clementiner så här års, så när jag väl har en i handen vill jag äta upp den. Men det föll mig aldrig in att gå och köpa en. Eller nitton. Besynnerligt.

Lat. Är det en egenskap eller en attityd? Helt klart en attityd. Jag får skärpa mig, helt enkelt. Kan vara svårt att hitta sina egenskaper bland alla attityder. Bara att kämpa på. Hej hå, hej hå, vi ner till gruvan gå. Eller nått.