Nu var vi och såg den här Control, om Ian Curtis. Visade sig att man kände hälften av alla i salongen. Och alla visste ju hur filmen skulle sluta. Men om Ian hade gått till en akupressör i god tid, så kanske han hade fått kraft att fortsätta. Verkade som om han hade problem med att fokusera sin energi på ett icke- destruktivt sätt. Och så var det det här med epilepsin också. Undrar om det fanns några akupressörer i norra england i slutet av sjuttiotalet? Dom gjorde några grymma låtar Joy Division, det gjorde dom. Trots bristen på akupressörer och trots epileptiska anfall. Och det var en fin svart-vit film. Jepp. Det var det.
/H
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar