En glad sång!

Varför bloggar man alltid om triviala saker? Varför påtvinga världen en massa fakta om att man har diskat, handlat, målat en vägg, städat ett dass, köpt en dålig skiva som man tror är bra bara för att man vill tro på nått...?

Det är svårt som vanlig dödlig att komma med häpnadsväckande avslöjanden i sin blogg hela tiden. Ändå önskar man att man kunde det. Man drömmer om makten att förändra. Men kanske kunde man det om man verkligen ville? Om man vågade! I stället nöjer man sig med att gömma undan lite "riktig" information långt inne mellan raderna. Kanske tror man att alla som ägnar 16 sekunder åt att snabbt skumma igenom ens senaste blogg-inlägg vet exakt vad man egentligen tänker på och vill säga... Internet är så anonymt att man måste skriva folk på näsan om man vill att de ska förstå exakt vad man menar. Om man nu vet själv vad man menar...

Men kanske nöjer man sig med det lilla? Lilla jag i den stora hyperrymden. Kul att jag kan skriva lite om mina kläder, kompisar och intressen. Men inom MIG lurar det ett storhetsvansinne som väl känner till ordets makt. Eller snarare, det nakna ordets makt. Men nu är det ju som det är med nakenhet. Man skyler sig. Hoppas att en liten skymt ska räcka för att väcka intresset till liv hos betraktaren. Varför måste det vara så? Nångång ska jag lyckas skriva nått vettigt! Nångång! Nått som betyder nått för nån!

En blogg kanske inte är rätt medium för mig ändå. Kom jag på. Då. Så... Jag tror att jag skriver en sång istället. En glad sång!

/H